Nu står en man ute på fältet
Med en mikrofon i handen
Skrikandes mot himmelen igen
Och han har nästan tappat rösten
Och blivit kall in på skelettet
När solen ger upp på han igen
Jag står bredvid när han faller mot marken
Springer tills vi går sönder
För den har gått
ingen vägen
När oss
oss
står en man där på fältet
Som han känner
Kamuflerar sig i ikväll
har på benen
Och från rosenbladen
Som upp för han igen
men han står själv
Springer tills vi går sönder
För den har gått
ingen vägen
När oss
oss
oss
Springer tills vi går sönder
oss